31/12-05 - 7/6-13

Det är med stora tunga tårar jag skriver och ju mer jag tänker på det,
ju mer jag tänker på dig så blir dom bara större och större.
Kinderna så blöta att inte ens regnet skulle kunna dölja dom.
Du är borta, borta på andra sidan.
Varför gick du över dit så fort, så hastigt... Varför just då.
Du som var så pigg, skuttade omkring på gården för att sen falla ihop död.
Snälla lilla du, varför lämnade du oss, varför så fort.
Hade du inte kunnat stanna med oss ett år till i alla fall,
eller bara en månad, vecka eller två.
Inte just då du gjorde det.

Snälla lilla du... Kom tillbaka ♥

Jag vill ha en sista puss av dig, få känna din mjuka päls
emot mitt ansikte, få se in i dina stora runda ögon.
Men det kan jag inte, inte längre och då du kommer tillbaka
så är det bara ett mjukt pulver kvar.
Jag hoppas att du har det bra där du är nu,
där dina ben bär dig i evigheter utan att du blir
trött, du känner ingenting längre min vän.
Du är fri för evigt, fri till att göra vad du vill.

Vila i frid Selma ♥