31/12-05 - 7/6-13

Det är med stora tunga tårar jag skriver och ju mer jag tänker på det,
ju mer jag tänker på dig så blir dom bara större och större.
Kinderna så blöta att inte ens regnet skulle kunna dölja dom.
Du är borta, borta på andra sidan.
Varför gick du över dit så fort, så hastigt... Varför just då.
Du som var så pigg, skuttade omkring på gården för att sen falla ihop död.
Snälla lilla du, varför lämnade du oss, varför så fort.
Hade du inte kunnat stanna med oss ett år till i alla fall,
eller bara en månad, vecka eller två.
Inte just då du gjorde det.

Snälla lilla du... Kom tillbaka ♥

Jag vill ha en sista puss av dig, få känna din mjuka päls
emot mitt ansikte, få se in i dina stora runda ögon.
Men det kan jag inte, inte längre och då du kommer tillbaka
så är det bara ett mjukt pulver kvar.
Jag hoppas att du har det bra där du är nu,
där dina ben bär dig i evigheter utan att du blir
trött, du känner ingenting längre min vän.
Du är fri för evigt, fri till att göra vad du vill.

Vila i frid Selma ♥

Sitter på en insutten soffa på skolan, vet egentligen inte ens om jag
behöver bara här. Eller jo det gör jag men har inte läst till det muntliga
jag skulle ha gjort idag, så lämmar in det skriftligt senare idag! Dx

Däremot tänkte jag fråga om lite hjälp angående engelska redovisningen,
har man chansen att få ett VG så säger jag inte nej till all hjälp jag kan få! D8
Ska göra en filmredovisning och har valt Osmosis Jones som film.
Visst den kanske verkar lite småtöntig men gud vad jag älskar den filmen!
Man finner ingen bättre Super Villain än Thrax! *ryser lite lätt*

Nu ska jag derpa vidare med underbara Thrax klipp och skriva lite på 
min redovisning sen då inspirationen flödar som eld! >8D

Denna kan jag se om och om igen utan att tröttna, så freaking bra gjord!


Well, en bra låt att skriva roll till ifall man har en av det lite elakare slaget~


Asså gud denna får mig att rysa, så gaah!! ♥

13:00 blir det att träffa någon specialnisse från Arbetsförmedlingen.
Har ganska mycket att tacka denna skola för när jag börjar tänka efter.
Hade det inte varför för dom, eller egentligen min första lärare*som ingen
riktigt gillade, men han har mitt tack enda från hjärtat* som såg till att 
jag fick hjälp. Han såg att någonting inte stämde och gjorde någonting
åt det, hade det inte varit för honom så hade jag aldrig fått min diagnos,
aldrig fått den hjälp*även om den är seg* jag får idag.
Aldrig hade jag fått tillfället att testa mig fram till mediciner som ska 
kunna hjälpa mig i vardagen, träffat någon att prata med eller 
hjälpmedel som får vardagen att fungera lite bättre. Lärarna får ett bättre
humm om vad som händer runt mig och varför, varför det är så.

Förstående lärare, bra lärare!
Stränga men på ett bra sätt. 
Jag har hunnit gå på många skolor med många olika lärare och aldrig
har jag mått så bra som jag gör just nu, här i skolans svarta insuttna
soffa. Första året var verkligen inte bra, jag mådde inge bra och trivdes
verkligen inte i klassen. Det är få klasser jag verkligen har trivts i och
det var inte fören i senare hälften av tvåan jag började känna mig en i
klassen och idag... Det är nästan så att jag inte vill att skolan ska ta
slut om två veckor, två veckor är allt det som har med skola att göra slut.

Vänner, lärare och friheten.
Och jag som bor så underligt till, nästan mitt i centrum men alla vänner
och kompisar bor så långt bort. Räddslan över hur kontakterna mellan 
alla ska bli efter skolan är över skrämmer mig, nu kommer man inte att
ses varje dag i skolans fagra*host* byggnad. 
Nu är det dags att bli vuxen, ta ansvar över dig själv, klara dig själv.
För många är det nog inga som hellst problem, men för många är det 
en av dom svåraste sakerna man kan göra. Knappt ens så att man 
klarar av det hemma där ens ansvar är att få läxan gjord, hålla 
rummet städat*gud jag måste verkligen städa!! Dx* och håkka sig
ren och snygg. Diskmaskinen brukar ju vara en populär uppgift bland
päronen men hatad bland barn/ungdomar. Tro mig, kul är det inte
men det är värt det! Se dom glada minerna och få beröm, det är något
man älskar att höra oavsett! 
... Jag borde verkligen bli bättre på att hjälpa till där hemma =___=

Hur som helst vart var jag... *glömt bort* Nu surrade jag bort mig från allt ^^'' 
... Aja, nu till det jag tänkte från första början. 
Ett stort tack till alla ni vänner, nära och kära och speciellt skolan!
Ni hjälper oss bokstavsbarn till en framtid som många skolor skulle
skita i, ni hjälper oss till en säkrare framtid och ger oss den hjälp
som behövs, ger oss extra hjälp och idiotförklarar oss.

Och ett stort tack till er mina kära! 
Hade det inte varit för er så hade jag nog inte kännt mig så säker
i mig själv som jag gör just nu. Fortfarande har jag en lång väg att
gå innan jag pacerar min mållinje, och jag kommer säkerligen att 
falla många gåner men då är det bara att resa sig upp igen.

Tack mina kära ♥
Nu ska jag äta så vi hörs alla fina ^^